Sofia Sjöström

SofiaSjostrom_webb

Foto: Erik Dilexit 

Sysselsättning: Bland annat hälsoinspiratör, författare och bloggare
Född
: 1988
Bosatt:
 Stockholm
Aktuellt: Släpper boken PT-Fias 10 i topp i Norge och ständigt aktuell som hälsoredaktör på Metro och sin blogg PT-Fia

Carbon Copies
7 december 2015

Vad är god hälsa enligt dig? Vad tror du är det viktigaste många glömmer när det kommer till sin egna hälsa?

Sofia Sjöström
7 december 2015

För mig betyder god hälsa att det finns balans (eller en strävan efter den) mellan de olika områden som är livet. Vi behöver sträva efter balans och jämnvikt mellan arbete, vila, träning, rörelse, det sociala, tystnad, ätande, stress, krav och återhämtning för att må bra. Vi kan göra undantag från detta i perioder, t.ex. när vi jobbar intensivt under några veckor, men vi behöver veta att det finns ett slut på perioden och att det då finns tid för återhämtning. Då blir det balans.

Jag ser att många glömmer det grundläggande. Att lyssna på och samarbeta med sin egen kropp. Att ta sig tiden att tolka och förstå sin kropps signaler och faktiskt respektera dem. Många gånger glömmer vi lyssna och kör över oss själva. Vi går all in, tar efter alla andra, sätter ribban alldeles för högt, vill göra allt på en gång och sätter värderingar i det vi gör vilket förvandlar hälsa och livsstil till ytterligare en prestation.

Carbon Copies
7 december 2015

Vad är de största, och absolut, viktigaste förändringarna du har gjort för att må bättre?
Tror du det har blivit värre senaste åren? Med allt från den ökande konsumtionen av sociala medier till träningstrenden som verkligen slagit igenom.

”Vi glömmer det mänskliga, pressar oss själva till gränsen och vågar inte visa oss svaga.”

Sofia Sjöström
14 december

Jag har gått i terapi, fått nya perspektiv på saker och tvingats acceptera det faktum att min syn på saker och ting kanske inte alltid vart den sanna. Jag har lärt mig att sätta gränser, säga nej oftare och att utgå från mig själv mer. Jag övar på att inte kompromissa min hälsa för andras välmående och har blivit tryggare i mig själv. Jag har egentligen gjort väldigt många förändringar sedan jag flyttade hemifrån och trädde in i vuxenlivet.
Det är både spännande, utvecklande och svårt att utvecklas som människa.

Vad har blivit värre? Att människor mår sämre? Om det var det du menade så är svaret ja, människor verkar mår sämre och jag tror att sociala medier har något med det att göra. Allt vi ser är perfekta bilder, konton och ”personer”. Vi glömmer det mänskliga, pressar oss själva till gränsen och vågar inte visa oss svaga. Träningstrenden är intressant för den drabbar mest dem som redan tränar, inte de som skulle behöva inspireras. De som redan tränar blir extremare, de som inte tränar alls verkar bli avskräckta.

Överlag har jag svårt för det här extrema i livet. Att allt ska vara så sjukt allt eller inget och inget kan vara lagom eller skönt. Det ska inte vara hälsa på motionsnivå, det ska helst vara fitness. Det ska inte vara att man äter hälsosamt och balanserat, det ska helst vara att man äter raw food, veganskt, glutenfritt och jättenyttigt, alltid. Vi ska vara lyckliga, lyckade, snyggast, bäst, mest framgångsrika och vara lagom mycket människa. Det är svårt.

Carbon Copies
15 december

Många har nog svårt att komma till den insikten och att de behöver ändra perspektiv. Terapi, tror jag, kan vara ett stort och läskigt steg för många. Har du några tips hur man ska börja om man känner att man behöver förändring?

Ja, precis. Att människor mår sämre. Många påstår nog inte att de är alltid drabbade i en negativ bemärkelse, jag misstänker att det inte är så du menar i varje fall. Men kan du utveckla ”Träningstrenden är intressant för den drabbar mest dem som redan tränar, inte de som skulle behöva inspireras”. Tycker det var väldigt bra och träffsäkert formulerat!

Sofia Sjöström
15 december

Så kan det verkligen vara. Det är inte lätt att komma till insikt och det kan göra ont att inse att en behöver förändra sig. När vi ändå pratar om terapi vill jag verkligen rekommendera det varmt. Jag tror att många skrämmer upp sig själv när det kommer till terapi och lägger värderingar i att det är så läskigt/pinsamt/svårt etc att söka terapi. Det behöver inte vara svårare än att tänka att det är ett bollplank utanför ens umgängeskrets som kan ge nya, ärliga och viktiga perspektiv på saker och ting.

Tips för att börja en förändring … jag tror att ett bra första steg kan vara att öva på att vara sann mot sig själv och ha ett öppet sinne. Vi väljer ofta sanningar som vi håller fast oss i, som ett skydd. Och ofta har vi bestämt oss för hur något ska eller inte ska vara. Kopplar vi det till träning så är det många som upprepar ”jag är ingen löpare” för sig själva utan att ens fundera över möjligheten att faktiskt kunna bli en löpare. Och angående det här med att vara sann mot sig själv så menar jag att det är viktigt att kunna se sina egna fel och brister, det är så lätt att alltid skylla ifrån sig på allt och alla. Vill du ha ett enklare svar så kan det vara bra att bara börja lägga till något som ger dig glädje och välmående. Lägg till något nyttigt istället för att utesluta allt onyttigt. Lägg till en promenad istället för att vara sur på dig själv för att du inte hinner träna osv.

Vad fint, tack! :) Det vi kan se är att samtidigt som träningstrenden är större än någonsin så mår allt fler sämre, sjukskrivningar för stress och psykisk ohälsa ökar lavinartat, jag får dagligen mail och kommentarer i mina sociala medier från unga kvinnor som berättar att de nyligen fått, är på väg in i eller länge levt med någon form av ätstörning och matångest. Samtidigt är marathon, Vasaloppet, klassikern, triathlon och ultramarathon oerhört poppis och säljer slut på nolltid. Och samtidigt fortsätter barnfetman att öka. Det är helt enkelt en obalans. Vi behöver jobba mer för att färre ska bli extrema och fler ska bara börja röra på sig. Och som jag alltid säger – vi behöver sänka ribban. Hälsa är inte fitness.

Carbon Copies
30 december

Var det alla dessa insikter du fått senaste åren som fick dig att skriva boken? Hur har processen gått till?

Sofia Sjöström
27 januari

Jag har drömt om att skriva en bok i många år men inte riktigt haft något att berätta, och drömmen kändes så avlägsen. Så kom jag och Bonnier i kontakt med varandra våren 2014 och insåg snabbt att vi ville jobba tillsammans. Vi spånade fram idén tillsammans och för mig var det viktigt att få skriva om helheten av hälsa. Att få prata både om mat, träning, livsstil och stress. Att försöka få ge det breda perspektivet när det finns så många smala versioner av hälsa, träning och mat idag.

Processen drog igång direkt där i mars, jag signade kontraktet i maj och hade min första deadline i september. När jag då lämnade manuset fick det gå några rundor mellan mig och min redaktör som kom med feedback och synpunkter. Samtidigt jobbade formgivaren med formen och bildmaterialet. I början av 2015 gick boken i tryck och den lanserades i början på mars. De månaderna började den andra delen av jobbet som är att få ut den i media. Det blev många intervjuer i olika forum, boksigneringar, lanseringsfrukostar osv. Så mycket roligt!

Är så glad över att ha fått uppleva allt det här och är ännu gladare över att få göra det igen. Nästa bok kommer om ungefär ett halvår! :)

Carbon Copies
29 januari

Kul! Är det något speciellt tema på nästa bok?

Sofia Sjöström
1 februari

Den heter ”Trappträning” och handlar just om det: Så tränar du enkelt hela kroppen i en trappa. Många träningsböcker är oerhört fullmatade med många bra tips och program, vilket är fantastiskt samtidigt som en del kanske kan känna sig skrämda av att det kanske är lite för avancerat. Min ambition är att göra en bok som är enkel, tydlig och som förhoppningsvis tilltalar alla. Träning kan vara så enkelt som att gå till närmaste trappa, köra några övningar och gå hem. Det kan vara så enkelt som att köra ett intensivt intervallpass i trappen och det kan vara så viktigt som att ge kroppen några rörlighetsövningar .. i trappen såklart.

Ja du ser, jag ska verkligen försöka locka folk att ta vara på trapporna mer :)

Carbon Copies
9 februari

Då tränar vi alla i trappor i sommar med andra ord!
Vi lever i ett samhälle med ganska höga krav på att prestera. Du stöttar och hjälper väldigt många människor, du skriver alltid väldigt ärligt om dina dåliga och dina bra dagar. Känner du ändå ibland att du är med och påverkar folk att höja sina krav?

Sofia Sjöström
11 februari

Självklart. Det tror jag tyvärr är oundvikligt när en jobbar med sociala medier. Hur mycket en än försöker vara realistisk, mänsklig och sprida ens egen version av sunt förnuft så finns det alltid någon som tolkar det annorlunda. Jag berättar öppet om min utbrändhet och skriver mycket om min väg tillbaka, en del tycker att det hjälper för att de känner sig mindre ensamma och får stöd medan andra säkerligen tycker det är jobbigt att se att jag tog mig igenom det och verkar leva ett bra liv idag, det stressar kanske den som är sjuk för det kan ibland vara svårt att se ljuset när en är nere i skiten.

Någon som själv lider av matångest eller ätstörningar kanske upplever att jag har det så lyxigt som har en avslappnad inställning till mat och kan säkert provoceras eller stressas av det.

Jag försöker att visa de flesta sidor av mig och vardagen men det är klart att det inte går att säga att alla uppfattar det på samma sätt som en själv vill och hoppas. Allt i sociala medier förskönas på något sätt.

Carbon Copies
15 februari

Ja mat är ju, som jag förstår, ett stort intresse hos dig! Och det hänger såklart ihop med hälsa för många.
Hur började intresset för dig, är det frukost som är den absoluta favoriten? Hur gör man för att komma igång att våga utforska recept, testa nya ingredienser och helt enkelt motivera sig att lägga lite mer tid på det man stoppar i sig? Personligen tycker jag frukost på vardagar är det värsta. Jag tröttnar på att äta yoghurt och smörgås varje morgon men har samtidigt inte ork/tar mig tid att göra så mycket mer avancerat…

Sofia Sjöström
17 februari

Ja! Älskar mat! Att äta, laga, fantisera om den, prova nytt, planera inför att folk ska komma hem och äta hos mig osv. Det är ett stort intresse helt enkelt. När jag var yngre handlade det mest om att jag alltid tyckt om och behövt äta mycket mat. Jag är rätt lång och behöver äta ofta och ganska rejäla portioner för att orka med.
Frukost är min absoluta favorit. Hade gärna levt på frukost! Det bästa jag vet är att bjuda hem någon på en rejäl frukost eller att gå ut och käka en riktigt bra frukost. Äter hellre frukost ute än middag om jag ska vara ärlig.

Vardagsfrukosten är kanske inte så spännande i och med att den behöver gå snabbt och smidig. Min standard är havregrynsgröt med olika pålägg. Ofta kokar jag den med russin och rör ner ett ägg när den kokat klart och rör ner frysta blåbär. Sedn toppas den med tex rivet äpple, kanel, valnötter och havremjölk.
Smoothie är bra eftersom de går snabbt. Smörgåsar med pålägg som avokado, chiliflakes och kokt ägg är också gött.
När vi ändå pratar mat kan jag inte låta bli att tänka på hur många som tappar kärleken till maten idag. Mat blir makt, tvång, straff, tröst, förbud, dieter och massor med annat skräp.

Carbon Copies
22 februari

Kan du utveckla det sista du skrev? Om att många tappar kärleken till mat.
Är det framförallt alla olika typer av dieter du tänker på?

Sofia Sjöström
23 februari

Mat blir idag inte det där basala som i att äta för att orka, lyssna på kroppens signaler, känna in mättnad och hunger. Mat har blivit så mycket mer och det går utför. Många använder mat för att straffa sig själv, som belöning, som ett mått på duktighet, prestation, hantera vardagen, äter baserat på känslor, som tröst osv.

Vi lever på många sätt i ett ätstört samhälle där mat inte längre ”bara” är mat. Hur vi äter är numera också ett mått på framgång, identitet och det skapar klyftor eftersom alla inte har råd att äta ekologiskt, närproducerat och kvalitativt. Alla har inte heller kunskapen om hur man lagar bra och riktig mat.

Sedan är det det här med barnen som inte får lära sig det mest grundläggande om mat, kroppen, ämnesomsättning och energiförbrukning i skolan. Jag fick senast igår en fråga på instagram från en ung tjej: ”jag åt två msk vispgrädde nyss, kommer det att påverka min vikt eller kan jag äta som vanligt?”. Det är fruktansvärt.

Carbon Copies
26 februari

Vad man äter blir alltså en statusfråga. När det gäller kunskapen låter som det är redan på skolnivå det måste ske förändring?
Ser du några fler trender du tycker är oroväckande kring hälsa?

Sofia Sjöström
29 mars

Ja, jag är övertygad om att vi i vårt samhälle skulle må bra av att få ”Mat och näringslära” som ett självklart ämne i skolan. Och mer idrott, mer kreativa ämnen, mer pauser, mer samarbetsövningar, kunskap om stress och psykisk ohälsa och ja, mer hälsa i skolan helt enkelt.

Fler oroväckande trender… jag upplever att det det är oroväckande hur sociala medier tar makten över oss. Hur vi anpassar oss och hur vi lever efter att det ska bli en bra bild på instagram. Sociala medier sprider generellt ganska osunda ideal med mycket avklätt, extremt vältränade kroppar, ”perfekta” bilder, ”perfekta” liv och allt som är vackert. Det behöver inte vara osunt eller fel, men jag tror att det kan vara det när de blir bara en typ av flöde.

Sedan är det oroväckande att många unga fortfarande tror att man blir tjock av att äta en sked grädde ibland, att kolhydrater är livsfarligt, att gluten är giftigt och att man måste äta pyttepyttelite som tjej. Just det här med portioner och mängden maten är rätt snedvriden.

Intervjun fortsätter – skriv upp dig för att ta del av kommande svar, direkt i din inkorg.