Daniel Jouseff

DanielJouseff_webb

Foto: Fredrik Skogkvist

Passionerad neo-expressionistisk konstnär som ständigt tar upp aktuella ämnen för att skapa nya verk. Konsten är ofta tagen ur vardagen och utmanar ständigt betraktarens tankar och värderingar. Med en stor variation av media skapar han hela tiden nya uttryck och är ofta aktuell med nya utställningar och samarbeten. Den här konversationen är med Daniel Jouseff.

Carbon Copies
9 mars 2016

På din hemsida säger du Många av mina verk är tidsdokument, dagbok av min vardag.
Har du alltid uttryckt dig kreativt för att få ut dina tankar och idéer? Tänker du annorlunda idag när du ska skapa något än för några år sedan?

Daniel Jouseff
9 mars 2016

Ja jag har alltid uttryckt genom teckning, måleri. Så långt tillbaka som jag kan minnas. Flera olika uttryck samt olika tekniker är för mig nödvändigt för att kunna bearbeta olika ämnen. Gemensam nämnare är att det handlar om mig, min vardag, allt jag ser runtomkring.

Jag har alltid ansett att de bästa konstnärer är dem som berättar om sin samtid, som med en känslig nerv alltid är aktuella, nyhetsankare av vår tid. Konst kan vara vacker absolut men konst kan användas som symbol mot orättvisa, se på picasso och hans mästerverk Guernica (målningen är ett minnesmärke över den baskiska staden som totalförstördes den 26 april 1937 av nazistiskt bombflyg).

Konst kan även behandla triviala områden, mitt arbete kretsar kring en naivitet att få det att se enkelt ut. Jag tycker om att hålla det simpelt, rättfram. Jag använder mig mycket av skämt, roliga citat eller tecken. Samma sak där så tycker jag att roliga historier el jokes kan om det används på rätt sätt, i rätt forum vara allvarligt. Vill gärna citera filosofen Ludwig wittgenstein ( ”A serious and good philosophical work could be written consisting entirely of jokes.” )

Carbon Copies
15 mars 2016

Du säger att det du skapar handlar om dig, din vardag och saker runt omkring. Blir du mer kreativ när det händer positiva saker i ditt liv eller negativa saker?

Har du någon gång känt att din konst blir en motreaktion mot hur du känner dig, eller hur samhället ser ut?
Tråkigt, hemskt och fult runt omkring dig = rolig och färgrik konst. Roligt, positivt och vackert runt omkring dig = sorglig och monoton konst?

Daniel Jouseff
9 mars 2016

Både positivt och negativt får mig att arbeta, det handlar om att bearbeta vardagen, filtrera den om du så vill. Visst negativa nyheter kan bli svårare konst i den bemärkelsen att det blir ”mörk” konst, men vem är jag att cencurera nyheter. Jag målar det jag ser. Kan dock bli trött på allt negativt. Ibland är det trevligt att bara måla vackra saker. Bara för sakens skull.

Intressant fråga ang konsten ifall den blir tvärtom.
Ja jag kan inland känna att fan nu får det vara nog med elände, och ur det föds färgglada målningar. Men det måste ske naturligt, inte kännas krystat på nåt sätt. Men oavsett vad jag målar så finns mitt signum där. Du ser direkt när det är en Daniel Jouseff piece framför dig. Dom släpande ögonen, pastellfärgerna, linjerna mm.
Just nu är jag helt såld på vackra fina, mycket färg, i mängder. Även i målningar där jag bearbetar mörker så tenderar jag använda starka färger. Exempel på det ser du bla på verket ”svenska jordgubbar / the cave you fear to enter holds the treasure you seek”.

Ett verk som handlar om migration, stängda gränser, drömmen om ett nytt land som ofta slutar i neverending jobs. Bebisar upp spolade på Greklands kust, förorten, allt det vi sett i media filtrerat till en perfekt litet verk i orange o svart. Make sense? Ingen aning.

daniejouseff-copyright

Carbon Copies
23 mars 2016

Jag förstår, gillar verkligen ”Svenska jordgubbar”. Antar att det blir ett sätt att bearbeta, men blir konsten även en plats för tillflykt?

Du nämnde tidigare att du använder skämt mycket. Skämt är ju alltid svårt och kan träffa betraktaren/mottagaren väldigt olika, uppfattar du att du provocerar mycket med? Är det något du vill?

Daniel Jouseff
28 mars 2016

Tillflykt tycker jag är fel ord. Jag vill hellre använda ordet resa alt upptäcka. Tillflykt känns mer som att springa iväg, gömma sig medans att få se konst som verkligen träffar dig är som att resa i tid och rum. Och nu pratar jag generellt om all konst.

Sen på frågan ang ifall jag vill provocera med skämt, satir eller lustigheter så är väl det enkla svaret nej men det är lättare att se på samtiden via humor, enklare att berätta. Men att hitta just den där punchline som knäcker är desto svårare.

Vi har alltid använt oss av skämt/ jokes för att berätta om samtiden, skala av allvaret i jobbiga situationer. Det är ingen slump att skämt oftast är elaka, rasistiska mm.
Så fort det händer nåt jobbigt så dyker det upp skämt om situationen ganska snabbt.

Sen har vi det stora skämtet instagram alt ( vilken social media som helst ), där vem som helst när som helst är stjärna, konstnär, artist mm.
Insta fame. Där alla vill vara stjärna för en kväll och vad passar bättre än att klä sig i rollen som konstnär, för att citera Jeni Fulton Sleek Magazine. This trend started in the eighties, with star fucker extraordinaire Andy Warhol and his grainy Studio 54 snapshots.
Allt är som en enda stor föreställning, en fars ifall du hellre vill. Och vi alla är med på den.
Så just nu känns allt som ett enda stort skämt så jag antar att min konst är väldigt spot on haha.

Like advertising images, cartoons reflect cultural tastes, desires, and prejudices.

Carbon Copies
5 april 2016

Ja skämt fungerar ofta som en försvarsmekanism mot det som är svårt att ta in.

Kan du utveckla tanken kring sociala medier? Tycker den diskussionen är väldigt intressant. Som jag ser det finns det flera sidor. En positiv del är att oetablerade artister och konstnärer faktiskt har ett sätt att få ut sina verk, utan att känna ”rätt” personer eller röra sig på ”rätt” ställen. Om du förstår hur jag menar. Samtidigt får vi ta del av mer och mer hela tiden och de riktiga guldkornen försvinner såklart i massan.

Daniel Jouseff
10 april 2016

Min tanke kring sociala medier är inte viktig. Sociala medier är bra tidsfördriv, Vad finns det att säga? Alla som äger en lur är konstnärer alt fotografer. Alla som har Spotify är DJs.
Alla vill vi vara med på föreställningen, alla vill vi erövra så många titlar som möjligt.

Eller inte, vet inte och bryr mig egentligen inte.
Antar att i slutändan så får väl folk kalla sig va dom vill. Så länge det gör dig lycklig.  Designer, konstnär, mångsysslare, dj, städare, direktör… Jag vill inte spendera så mycket energi kring det. Att dividera vem som är och vem som inte är. Jag överlåter hellre det till nån annan.

Carbon Copies
18 april 2016

När började du att måla? Har du gjort det hela livet? Berätta gärna om din bakgrund.

Daniel Jouseff
26 april 2016

Min bakrund är en salig blandning, inte ens jag har full koll. Mina föräldrar har syrianskt påbrå. Far är dock uppväxt i Turkiet senare Sverige. Min mor är uppvuxen i Jerusalem innan hon kom till Sverige. Jag föddes i Växjö, Småland, bodde där nåt år eller två sen flyttade vi till Skövde, där växte jag upp. Har målat så länge jag kan minnas men det var först som arton- nitton åring som jag upptäckte konst samt att jag ville leva mitt liv fullt ut som konstnär, vad det innebär har jag fortfarande inte kommit på. Jag försöker göra min grej bara och göra det bra, samt ha trevligt på vägen med bra mat och fina viner….

Carbon Copies
29 april 2016

Du studerade konst eller hur? Förändrades din syn på vad konst är något eller var det mer fokus på hantverket?

Daniel Jouseff
8 maj 2016

Ja jag studerade konst men hoppade av redan efter nåt år. Inte för att jag var missnöjd utan mer för att jag redan hade mejslat ut vad konsten innebar för mig, jag visste redan vad min konst var för mig. Så skolan var mer som du nämnde ”om hantverket”.

Min syn generellt om konst ändras dock hela tiden, ju mer jag arbetar, läser, ser och hör gör att jag vidgar min syn om konst.  Jag läser väldigt mycket filosofi, försöker förstå världen jag lever i, inte direkt hitta svar utan bara fördjupa mig i min egen person.

Det i sin tur gör att jag hela tiden vrider och vänder på begreppet konst.

Carbon Copies
19 maj 2016

Du studerade konst eller hur? Förändrades din syn på vad konst är något eller var det mer fokus på hantverket?

Kan du ge exempel på vad du menar med att konsten förändrats för dig?

Att känna att man utvecklas och fördjupar sig hela tiden tror jag är något många människor strävar efter, men kan kännas svårt när man t ex går till samma jobb varje dag, år efter år. Känner du att ”förändras” också innebär att du förbättras? Tänker både som konstnär, men även personligt. Kan du känna dig frustrerad om det inte går åt det hållet du tänkt, eller tar du det som du kommer?

Daniel Jouseff
30 maj 2016

Man fördjupar sig, läser mer, utvecklas som människa.
Allt det gör att konsten förändras. Du får nya sätt att se på saker. För mig har allt handlat om att söka nya vägar att handskas med konsten.
Det jag tyckte om eller tyckte var intressant kanske idag inte har samma inverkan på mig.
Men jag tror alla människor funkar så. Eller?
Det hade varit konstigt ifall man bara stannar upp och tycker likadant år efter år…
Livet hade varit fattigt.

Men med det sagt så har alla säkert en källa som man återkommer till. För mig har den källan allltid varit Picasso. Framförallt hans tidiga perioder.

Man går till samma jobb år efter år, visst. Men det handlar om att hitta nya vägar som utmanar ens intellekt hela tiden. Vilket jobb man har eller hur länge du stannar på ett jobb tror jag är irrelevant, så länge man hela tiden strävar framåt, försöker tänja ens egna gränser. Sen så nämner du ”att ta dagen som den kommer”. Absolut, en vacker och romantisk inställning men jag tror inte det håller. Man måste ha nån form av plan att förhålla sig till, nåt att sträva efter annars stagnerar man.
Har man ingen plan så står du på samma plats mentalt år efter år. Men har man en plan så tar man sig fram, man utvecklas.

Carbon Copies
9 juni 2016

Jag håller med, nästan alla ändrar nog åsikter och intressen med tiden. Och precis som du säger, man kan utmana sig själv och utvecklas på så många fler sätt än bara i arbetet.

Du nämner att ha en plan och ett mål att sträva efter. Har du en tydlig (eller otydlig) bild vart du vill vara om, vi säger 5 år?

Daniel Jouseff
10 juni 2016

Mm jag har en kristallklar plan om vart jag exakt vill vara om 5 år men det kommer bara kännas pretentiöst att sitta här och redogöra den.
Låt oss bara säga att jag har en plan och jag är påväg dit. Det handlar för mig om att bara göra det jag måste och tycker är kul utan att undra vad folk kommer tycka.

Carbon Copies
14 juni 2016

Låter spännande!

Du har gjort några samarbeten, bland annat med ROOM där du gjorde en serie konstverk exklusivt för deras butiker. Är samarbeten något du vill jobba mer med? Är det lättare eller svårare att leverera i de lägena?

Sen undrar jag om du har något drömsamarbete eller inte? Utveckla gärna varför och med vem/vad!

Daniel Jouseff
21 juni 2016

Ja samarbetet med R.O.O.M var jättetrevligt, samarbeten är något jag definitivt kommer fortsätta med. att få jobba i team med kreativa människor är både upplyftande och inspirerande. De enda kriterier jag utgår från är att ha kul när jag jobbar/ väljer samarbetspartner. så alla mina projekt är mer eller mindre drömprojekt. jag går inte omkring och har hemliga drömsamarbeten.

Ang att leverera så är det inte svårare direkt men det är fler faktorer som ska väga in, t ex hur vill min partner att slutprodukt skall se ut, vad förväntas av mig mm. Än så länge har jag lyckats efter förväntningar haha.

Intervjun fortsätter – skriv upp dig för att ta del av kommande svar, direkt i din inkorg.