Caroline Kummelstedt

Caroline Kummelstedt Campaign AW16-82102-10

Sysselsättning: Modedesigner, entreprenör
Född
: Helsingborg, 7 Oktober 1990
Bosatt:
Paris
Aktuellt: Caroline Kummelstedt S/S 2016

 

Carbon Copies
22 November 2015

Vad minns du om första gången du såg ett klädesplagg och tänkte, kanske mot all rationalitet, “det måste jag ha”?

Caroline Kummelstedt
26 November 2015

Det finns en hel del sådana minnen…Ett av de första och eventuellt mest diskuterbara var i tio-årsåldern i USA, när mitt liv vägde på ett par bootcut women-department jeans med någon slags snörning på sidan. Minsta storleken var väl typ minst 5 storlekar större än mitt dåvarande låromfång, vilket jag löste genom att köra två par jeans under de nyinskaffade. Två veckor av semester ruinerad i familjemedlemmars assistans av på- samt av-tagning av dessa dagliga tre par brallor, med en bragdartad avslutning på Chicago Airport där jag åkte in på private-room strip i säkerhetskontrollen då samtliga metallfästen på underliggande lager byxor signalerade utan rationell orsaksförklaring.

Carbon Copies
29 November 2015

Minns du/har du teorier kring vad som framkallade din besatthet av just det paret byxor? Var tioåriga Caroline lyhörd för trender, eller kan det snarare ha berott på en godtycklig impuls baserad på subliminala perceptioner? Om det senare, hur förhåller man sig som designer till sådan oförutsägbarhet? Kan trender betraktas som ett skyddsnät? Hur mycket influeras du av trender i ditt skapande?

PS. Vuxit i jeansen än?

Caroline Kummelstedt
6 December 2015

Nyckeln till all min kreativitet ligger i att jag vet vad jag letar efter. Jag vet vad jag tycker är fult. Fint. Vackert kanske är bredare som definition. Det mesta jag ser vill jag förändra, det går per automatik. Ett drive jag har och principiellt sett grundanledningen till att jag valt att syssla med det jag gör. Kläder, människor, filmer, text – det spelar noll roll. Jag vet när jag ser någonting som i mina ögon är rätt balanserat. Det är extremt få saker kring mig som känns just så, men när jag hittar dem så berör de mig alltid. De lägger någon form av grund till utvecklingen av min egen smak – precis som de som saknar visuell logik driver mig till att skapa en bättre version. Att kunna besitta en originell vision kring stil som går på egen intuition, det triggar mig något enormt och är övertygelsen att jag valt rätt bana kring utlopp för min kreativitet. Självklart påverkar trender, men de styr aldrig. Och i min mening är din personliga särprägel och förmågan att nyskapa utifrån den det enda skyddsnät du som designer eller konstnär kan förse dig själv med. Det svåra och det som tagit mig mest tid att utveckla är basen i min originalitet, och hur jag kan applicera den på vad som helst runt mig och göra det till mitt eget. Designen måste vara igenkännbar, där läggs den mest vitala grunden för byggnationen av varumärkesvisionen. Jag går liksom alltid igenom förändring, hela tiden och ofta för fort för mig själv. Detta är helt klart det största bränslet i min kreativitet, men har också varit svårt att bemästra för en konstruktiv outcome. Jag har experimenterat mycket för att hitta det jag har idag, och även om min outlook alltid kommer fortsätta att utvecklas så börjar jag bli mer trygg i min designintuition. Och det är nog mitt största åstadkommande hittills.

PS. Längesen.

Carbon Copies
20 December 2015

Vad har varit de bästa och de värsta överraskningarna du inte var förberedd på när du gav dig in i modebranschen?

Caroline Kummelstedt
3 Januari 2016

I och med att jag startade mitt företag ung, tror jag att det är svårare att nu se tillbaka och liksom distingera vad som varit överraskningar kring en bransch jag jobbat inom och överraskningar kring de förändringar jag gått igenom på ett eget plan. Nummer ett så har jag förändrats mycket, jag var inte förberedd på någonting, lite min grej generellt när jag kastar mig in i någonting nytt. Jag ville skapa, det var allt. Förändra. Resten spelade väldigt liten roll för mig, även om den omgivning du sätter dig själv i givetvis når dig tillslut och till viss grad ofrivilligt kommer att påverka dig. Ser jag tillbaka så hade förändringen säkerligen skett åt liknande håll oavsett, men har absolut skyndats på som reaktion mot en bransch som jag i det stora hela tycker mycket lite om. Jag hade väldigt lite insikt i mode innan jag började. Många gånger har jag nog tänkt att det var tack vare det som jag började överhuvudtaget. Kanske öppnar jag mitt svar med en oavsiktligt hög nivå av cynism haha, förstå mig rätt, jag kunde verkligen inte vara lyckligare över att ha hittat rätt i val av bransch samt passion så pass tidigt i livet – det är få förunnat. Att sedan resonera kring betydande slutvisioner i livet i relation till industrins spektrum är ju en helt annan sak…

Det är lätt att bli bländad av de negativa överraskningarna, för det är i högsta grad en kontroversiell bransch. Första gången jag intresserade mig för att ens tänka kring kläddesign som branschval var när en svensk välkänd chefsdesigner sa att jag aldrig borde tänka på en bana inom kreativitet, såvida jag inte brann för förändring. Eller mer, för att förändra precis allt. Ser jag tillbaka nu på allt jag lärt mig om branschen, så handlar det inte så mycket om positiva eller negativa överraskningar, utan mer vad det dragit ur mig och vad jag kan se att det drar ut ur andra. Det kommer alltid, precis som hur det genomsyrar allt i mitt synsätt, tillbaka till människor – vilket för att ta det ett steg längre speglar mitt synsätt på världen i helhet. Hur motsägelsefullt det än låter mot gemene åskådares föreställning, så ser jag baksidan av branschen som det eftersträvansvärda och mer glamourösa. Men det handlar ju endast om att jag brinner för den delen och det faktum att jag där hittar mer representation av personer som delar mina värderingar och mitt tankesätt generellt. Jag skulle aldrig vara en del av branschen om jag inte fick skapa min egen del av den. Den del av industrin som marknadsför det vi på baksidan skapar intresserar mig mycket lite. Inte på grund av gemene mans plysch-idé kring branschens ytlighet, jag tror min största motsättning ligger kring att branschen i sig kretsar kring ett hetsat konsumtionssamhälles välkända money-makingprincip med människor i centrum, som rätt av ses som produktpjäser. Fokuserat på detta lilla mini-universum som modebranschen utgör, finns det många exempel på hur detta spel helt saknar gränser, och det blir särskilt nedvärderande när svaga personer placeras ut på givna positioner. Inte utan val såklart, men linjerna är som alltid jävligt suddiga och personerna som ritar dem oerhört medvetna om ju mer tänjbara gränserna är, ju lättare är det att få sina spelpjäser dit de vill. Det gör det för mig svårt att respektera massan – dels branschutformare och dels de som aktivt deltar i den typen av ihåligt meningsskapande. Vi kan dra det till en generell nivå där vi pratar om branschdestruktivitet i uttryck av det vanliga som förs på tapeten, till exempel hög minderårig representation, cirkelskapande av ideal som framkallar självförtroendefall, och hur detta sedermera lägger basen för utbud och branschens existens i stort. Och detta är ju ingenting av allt som egentligen pågår. Jag har sett mycket, och det är en bransch likt alla andra – där de som “lyckats” fortfarande befinner sig i liknande setting som de på botten. Den materialistiska och namn-droppande utsträckningen är bara lite bredare. Principen för att lyckas och att fortsätta lyckas går i samma cirklar. Jag skulle absolut gå så långt att kalla detta för majoritetens generella stereotyp-strävan, och enda sättet att ta del av de riktiga värdena är att ta ett steg därifrån och betrakta spektaklet på distans.

Där, genom ett tjockt lager av värdelös massa, hittar du det fina med branschen. Likt alla kreativa branscher. Likt alla branscher som existerar egentligen, direkt tillbaka till människor. Klyschan är framme igen, men det handlar om undantagen. Och den enda, bästa överraskningen jag fått sedan start är när jag genom det massiva majoritetsskiktet lyckas hitta igenom till de som föder bränsle till allt. De vars kreativitet når ut, trots att den genom en mer eller mindre aktiv roll är direkt beroende av detta skikt för att kunna realiseras till önskvärd nivå och utsträckning (även om jag tror att dessa individer, som sina egna bästa överraskningar innerst inte har energi över till att bry sig så mycket om det). Det finns otroligt många enastående kreatörer, som tänker åt sig själva, för andra. Sedan finns det enastående kreatörer som kan skapa det de brinner för utan att låta principen för sin bransch eller samhället i stort påverka i allt för stor utsträckning. Sedan finns det de, med all ovannämnd kaliber, som har en unik vision om förändring som är större än den som alla branscher aspirerar sina åskådare och världens target-groupananhängare till att känna igen sig i. De personerna längtar jag mig igenom livet till att få träffa.

Carbon Copies
10 Januari 2016

När du talar om förändring, vad gäller design, hur balanserar man innovation med inneboende begränsningar såsom krav på nytta och bekvämlighet? Anser du att nyskapande i sig är nödvändigt, eller kan man påstå att hela trendsamhället är en konstruktion av rädsla för kulturell (och inte minst, ekonomisk) stagnation? Är och förblir inte vackert alltid vackert?

Caroline Kummelstedt
2 Februari 2016

Jag tror det är nödvändigt att skilja på genuin kreativitet och den kreativitet som är anpassad till kommersiella utlopp, framför allt så handlar det om att kunna omvandla din kreativitet till någonting som går att applicera på användaren. Som jag diskuterade i föregående svar, så är det i min mening mest vitalt att kunna se strukturen för vad den är och utan att vara en del av den hitta din unika väg till att använda dess komponenter för att få ut din kreativitet och ditt skapande. Det är nödvändigt. För att skapa och driva en lyckad affärsmodell behöver du givetvis anpassa dig i termer kring bekvämlighet och nytta, men viktigt att poängtera är att det ej behöver innebära restriktioner på det kreativa planet. Snarare tvärtom tycker jag, det intressanta ligger i att hitta just den balansen. Innovation och nyskapande kommer alltid att vara nödvändigt i sin egen form, och där kommer jag tillbaka till alla kreatörers grundläggande talang för att hitta sin egen originella bas att fortsätta rekreera från. Detta kommer alltid att vara din grund, ditt patent, din innovation, din definition av vackert – som ingen kan ta ifrån dig.

Carbon Copies
3 April 2016

Vad kan man lära sig om dig, din bakgrund och dina drömmar genom att titta på dina kollektioner?

Caroline Kummelstedt
16 Maj 2016

Min första respons kommer tillbaka till, går det ens? Vilket i sin tur tar mig tillbaka på någonting vi jobbar med störst fokus på i nuläget kring strategy development och branding. Att fundera på all potentiell accentuation men framför allt hur betydande åskådarens perspektiv är. Och trots ett kittlande nöje för att ta del av den breda variationen av utomståendes subjektiva kontra objektiva intryck och hur dessa kan ta individuellt värdefulla uttryck, hur betydligt mer intressant konceptet och således reaktionerna blir med en äkta story, förmedlad på ett äkta sätt.

Jag undrar hur många i the end-consumer pool som ens reflekterar över detta, vilket är någonting vi jobbar mycket med i form av story-telling kring mig som designer bakom märket nu. Jag ser min egen kreativitet, och framför allt det som jag hittills skapat som kollektioner, som en rätt ruffig sammanfattning av någon övervägande personlig tids-sammanfattad work-in-progress. Jag vill berätta om mig själv, min bakgrund, mina drömmar och så vidare, och det kräver en mer komplett och övergripande bild, än vad jag tror en kollektion kan förmedla. Kollektionen i centrum, givetvis, en produkt skapad utifrån ett originellt ideal och tankar kring vad jag personligen ser som vackert eller åtråvärt, men det är paketet och hur detta förmedlas som ger andra en rättvis chans att ta in det jag försöker förmedla. Självklart kan jag se tillbaka på kollektioner och genom att själv förstå bakgrunden till viss del kunna uppskatta resultatet – däremot så stramar väl självkritiken åt alla eventuella behov av djupare reflektion kring ämnet. Utan försök till att normalisera så är belåtenheten över att utvecklingsmässigt ha gått vidare nog del av en relativt vanlig process och reaktion när man som kreatör ser tillbaka på saker man skapat. Jag är väldigt glad för utvecklingen som skett och som fortsätter att ske, vi lämnar det där. Givetvis är det förutom denna lärdoms-lättnad, nyckeln till att fortsätta skapa.

Ska jag placera dessa erfarenheter i en box av någon sort, vad kan man lära sig om mig som ett exempel, så handlar det krasst om att man kan se en utveckling i själva skapandet. Du kan som objektivt utomstående titta på mina tidiga kollektioner och rätt enkelt länka den stilmässiga förändringen till personlig utveckling och experimentering. Försök till att hitta rätt, och det som tar störst uttryck i kläderna, ett uppenbart sökande efter balans i det jag själv anser vara feminint och maskulint. Jag tror inte det är så enkelt, att enbart se till en kollektion för att lära sig om vad som finns bakom. För att knyta an till ovan så behövs ett perspektiv, och helst en äkta insikt i vad som pågått bakom. Och på så sätt blir storyn komplett och genast mer intressant. Detta har blivit allt mer tydligt i takt med att min trygghet i dessa definitioner och begrepp ökat, och som jag var inne på tidigare handlar det mycket om att jag idag har nått en hög lägstanivå i dessa sammanhang, och med den ökar givetvis tryggheten i den egna experimentationen därför att jag litar på mig själv i större utsträckning. Och det är fan det bästa med allt.

 

 

Intervjun pågår!
Skriv upp dig nedan för att ta del av kommande svar, direkt i din inkorg.